Släpp dina rep

Anne-Sofie Laudon, Senior Project Manager 2018-10-24

Elefanter har en enorm styrka. Om de vill kan de lyfta ett träd med sin snabel. Ändå stannar de i fångenskap med bara ett tunt rep som håller fast dem. Trots deras enorma kapacitet så försöker de inte ens ta sig loss. Varför? När elefanterna är små och tillfångatas sätts de i ett rep som de inte klarar av att komma loss från. Försöken är många, men med tiden ger de upp och sitter sedan fast i samma tjocklek på rep även om de i vuxen ålder lätt skulle kunna slita sig loss. Det är tron som hindrar dem, trots att förmågan finns.

Du kanske också har rep som håller dig tillbaka? Som gör att du känner dig otillräcklig på jobbet, inte duger, inte får göra fel, är misslyckad, är ensam eller till och med oälskad? Du kanske bär med dig gamla och djupt rotade föreställningar som inte längre är sanna. Hur tar man sig loss från rep som håller en tillbaka?

Barn som växer upp i stökiga och högljudda miljöer blir ofta mer lågmälda än andra för att inte skapa upphov till bråk. Föräldrar som vill att deras barn ska vara perfekta kan föra över en känsla på barnet om att det inte duger som det är eller att man inte får vara annorlunda. Känslan av att inte ha samhörighet, inte duga, inte få sticka ut, att om man gör fel så har man misslyckats eller en känsla av ensamhet är andra rep vi människor kan ha. Vi har alla med oss en mängd föreställningar från barndomen som skapar dessa rep och det är lätt att fortsätta tro på dessa, även i vuxen ålder. Repen håller oss tillbaka.

I en studie från Dartmouth College fick deltagarna ett fult ärr sminkat på sin kind. De skulle sedan gå in i ett rum, föra en konversation med en person och därefter rapportera hur samtalet gick. De skulle också berätta hur personen reagerade på det fula ärret. Innan deltagarna gick in togs dock ärret bort, utan att deltagaren var medveten om det. De gick alltså in i rummet i tron om att de hade ett fult ärr på kinden, men i själva verket såg de helt normala ut. När de efteråt rapporterade om samtalet berättade de om hur konstig och olustig konversationen blev. De undvek att ha ögonkontakt, var spända och obekväma under mötet. Deras tro om att de hade ett fult ärr ledde till att de uppfattade saker som egentligen inte fanns där. Deras tro skapade deras verklighet.

I ett annat test fick deltagarna ta på sig en rock för att sedan lösa en uppgift. Vissa blev informerade om att de hade en läkarrock på sig, andra deltagare fick höra att det var en städrock. Resultatet på uppgiften skiljde sig markant. De som trodde att de hade en läkarrock på sig presterade mycket bättre. De hade alla samma förutsättningar, men deras tro ledde till ett bättre eller sämre resultat.

Hur du ser på dig själv och dina omständigheter påverkar vad du tror, hur du agerar och därmed resultatet. Precis som våra tankar kan hålla oss tillbaka så kan de också driva oss framåt. Vilken enorm effekt det skulle ge om vi i situationer tänkte tvärtom – att vi är bra och tycker om oss själva för de vi är. Ny tro leder till nytt agerande som till slut skapar en ny verklighet.

Det är dags att tro på att vi är bra, att vi duger precis som vi är, att det är lärorikt att våga prova och våga fatta beslut utifrån vår egen magkänsla. Det är dags att släppa våra rep!

 

Relaterat

Anne-Sofie Laudon, Senior Project Manager

Kommentera

TILL TOPPEN AV SIDAN