Det gränslösa arbetet

Sofie af Ekenstam, Head of Content & Seminars 2018-09-28

Dagens teknik ger oss möjlighet att arbeta långt bortom tid och rum. Genom digitaliseringen har gränsen mellan arbete och fritid luckrats upp och blivit otydlig. På gott och ont. När arbetar vi egentligen? Och hur mäts det i en tid långt borta från forna dagars stämpelklockor? Vi kan ställa oss frågan hur det digitala arbetslivet påverkar vår livsbalans. Vilka effekter får det?

När befinner du dig på arbetet? För någon innebär det att vara på kontoret i Sverige mellan kl. 8.00 och 17.00. För någon annan är det en konferens i Kuala Lumpur med en tidsskillnad på sex timmar, där det efter konferensdagens slut sker ett Skypemöte med Sverigekontoret. För en tredje är det att sitta och förbereda en rapport eller ett seminarium under helgen.

Eller är det rentav när du står i duschen och tankarna vandrar iväg och du får nya idéer kring en utmaning på jobbet? Kanske under en löprunda som innebär att problemen får sin lösning?

På Karolinska Institutet pågår en studie om det digitala arbetslivet. Kristina Palm, teknologiedoktor och forskare på Karolinska Institutet, är en av flera står bakom studien ”Vägar till ett hållbart digitalt arbetsliv”. Studien inriktar sig på hur människor hanterar det digitala arbetslivet, hur vi hanterar arbete och hur vi hanterar privatlivet med hjälp av digital teknik.

Studien har bland annat visat att vi har olika inställning till hur mycket, eller lite, vi vill integrera arbetsliv med privatliv – och vice versa. Vissa människor upplever att de lättare får livet att gå ihop och att de blir mindre stressade om de jobbar utanför arbetstiden. Andra vill absolut separera arenorna arbetsliv och privatliv. Detta kan resultera i en rejäl utmaning om chefen exempelvis föredrar att integrera arbetslivet i privatlivet och vice versa medan medarbetarna istället föredrar att separera dessa två.

Hur går arbetsliv och privatliv ihop – eller hur separeras dessa? Vad ställer det i sin tur för på krav på självledarskap och ledarskapet?

I studien har man kommit fram till följande sätt att hantera arbetsliv och privatliv:

  • Totalseparerare håller isär arbete och privatliv helt och hållet.
  • Platsseparerare låter den fysiska platsen bestämma vad som är arbete och privatliv. Arbetet sker på arbetsplatsen och hellre än att ta med jobbet hem sitter platssepareraren kvar tills det att arbetet är klart.
  • Tidsseparerare låter arbetstiden bestämma. Själva arbetet kan utföras på arbetsplatsen, hemma eller på ett kafé till exempel.
  • Privatlivsintegrerare låter privatlivet spilla över på arbetslivet, men inte tvärtom. De bokar till exempel läkarbesök eller kollar sociala medier på arbetet.
  • Arbetslivsintegrerare låter arbetet komma in i privatlivet, men inte tvärtom. De kollar exempelvis jobbmejl i alla möjliga privata sammanhang.
  • Totalintegrerare låter det vara ett fritt flöde mellan arbete och privatliv utifrån behov – gränslöst där allt flyter ihop.
  • Inkonsekventa beter sig på olika sätt och har ingen tydlig strategi. De vill kanske vara en tidsseparerare, men lyckas inte och byter inriktning.

Vilken av dessa personlighetstyper är du?

Det som är intressant att notera är att före industrisamhället flöt arbete och fritid ihop på ett ganska naturligt sätt. Då kunde vi lätt peka på att vi hade tillverkat ett par skor eller att vi hade slagit en åker. När industrisamhället hade kommit för att stanna fanns det problem med att få människor att komma i tid, att få in människor i tankegången att ett arbete var tid och rum och inte baserat på arbetsuppgiften.

Och nu, i det digitala arbetets era, får vi lära om. Att arbete inte är begränsat till tid och rum. Eller är det både och idag? När människor är på jobbet – så antar vi att människor jobbar, men det är svårt att mäta. Idag har vi någon slags digital synlighet. Vi gör digitala avtryck för att visa att vi arbetar.  Det ställer i sin tur andra krav på ledarskapet, att peka på tydliga och välorienterade arbetsuppgifter. Att följa upp blir idag mycket viktigare än tidigare. Det innebär också behov av ett tydligare och mer tillitsbaserat ledarskap.

Personligen tycker jag att detta är oerhört intressanta och engagerande frågor, de berör de flesta av oss. Jag tycker också att studien i högre utsträckning bidrar till förståelsen för varför vi ibland krockar kring dessa frågor – och vad vi kan göra åt det.

Utmaningen består i hur personer med olika tänk gällande tid, plats och leverans ska kunna mötas i dagens – och framtidens – arbetsliv. Globaliseringen och vår fortsatta digitalisering kommer obönhörligen fortsätta att utmana våra invanda sätt att tänka.

Jag välkomnar och omfamnar det. Hur ser du på det?

Relaterat

Sofie af Ekenstam, Head of Content & Seminars

Kommentera

TILL TOPPEN AV SIDAN